Varje gång jag läser en bra bok tänker jag shit, jag måste verkligen börja läsa mer och använda mer tid till det. Sen blir det inte så ändå. Men när man har läst en bra bok, vill man liksom skriva sådär fint och poetiskt. Jag kan föreställa mig att jag ska skriva så fint här på bloggen. Men hur fan skriver man fint när man inte riktigt har något att skriva om? Jo, om jag skulle skriva något skulle det vara mina innersta känslor. Det hade kunnat bli fint på något vis, men det vill jag inte riktigt skriva här. Det kan inte riktigt bli långa spännande texter om vardagliga saker? Det funkar inte riktigt så. Jag vet inte vad det är med månaden februari men fan vad den är dålig. Jag är dessutom fett förkyld och det vill aldrig gå över. Plus att vädret är äckel päckel och allting känns bara tråkigt. Det är nu ångesten för vad fan man ska göra med sitt liv kommer också. Herregud vad svårt allting känns då. Jag längtar efter lite värme och lite sol. Den första vårdagen där man hör fåglarna kvittra och ser allting smälta och allt blir grönt. Solen skiner mig i ansiktet och gör mig glad. Man kan gå med en tjocktröja och en vårjacka till skolan. Till det kan jag ta mina converse utan att frysa eller bli blöt. På eftermiddagen sitter vi på ett mysigt kafé i stan och dricker många koppar kaffe. Vi pratar och pratar och pratar. Vi är så glada och så taggade på livet.