För jag kände att jag behövde någon. Jag känner att jag behöver någon och varför i helvete känner jag det. Ibland önskar jag att man kunde bestämma över sina känslor. Känner mig så jävla lost och ensam även fast jag absolut inte borde känna så tycker jag. Jag vet fan inte när jag inte kommer känna mig ensam om jag känner mig ensam med folk omkring mig nästan hela tiden. Jag saknar något som jag inte kan beskriva. Jag ville bara ha någon som vill komma nära. Jag orkar inte med mig själv ibland. Varför har jag så jävla mycket känslor, som kanske inte får komma ut men fan är väll tur det alltså. Jag ville bara ha lite jävla kärlek. Kan man lixom göra sig ett litet hål inom sig där man stoppar vissa saker man önskar och vissa känslor, så kan man ta fram det när man har fått det? Hade inte det varit fantastiskt. Jag vill känna att jag är sjukt stark och att jag klarar mig så satans bra. På något vis så kan jag låtsas som det, jag tror jag gör det. Jag behöver bara mina sätt och mina studer att få ut det där som jag inte orkar bära på inom mig och tänka på. Ett sätt är att lyssna på musik. Kent funkar alltid. Ett sätt är att måla. Ett sätt är att skriva ut mig på den här bloggen som jag inte vet vart den håller på att ta vägen längre. Jag borde skriva om konstiga/roliga/underhållande saker som händer i oslo, för det händer ju faktiskt sånt ibland. 

-confusion never stops... 

-find me and take me where my love belong 

 

Vi hade fest här i helgen, det såg riktigt kaos ut haha skojar inte. Plus att spisen gick sönder mer, men det gör inget för vi ska sätta in en ny i vilket fall. Vi fick ett ryck när det knappt var natt längre och skulle ta fram pepparkaksdeg samtidigt som vi bakade både chokladpannkakor på våffelsmet (och ägg o mjölk?!) och chokladbollar med alldeles för lite smör i. Det var en vacker syn att sedan vakna och gå runt och se hur fan stället såg ut. Somnade i soffan och hade sedan bakisdag som spenderades i sofforna med film, käk och vatten.