-

Åh varför kan man inte vara med alla man älskar på en gång. Varför kan man inte bo med alla man älskar under samma tak? Människor kommer och går. Det suger. Men visst livet är inte sött utan det salta. Så många frågor om livet och framtiden. Jag vill ha en plan. Jag tänker skaffa mig en plan. Jag tänker nu framöver ha oändligt många myskvällar med fina människor, massor av te och högar med böcker och högläsning. 
Hela livet är fyllt av risker, läskiga men alltid givande. Livrädd för att leva, men inte dödsrädd för att dö, än. 
Det är bara att acceptera och njuta av det fina man får. Livet kan ju faktiskt vara himla fint ibland och det ska jag ta vara på och minnas, ta bilder, skriva ner. Så man alltid kan gå tillbaka till något och vara glad att det faktiskt hände. Ingenting varar för evigt och ibland är det kanske tur. Livet är läskigt och osäkert men det är väll det som gör det så spännande och nytt hela tiden. Jag ska läsa om Kristian gidlunds bok. Jag minns vilken livslust och törst jag fick på livet och det fina i livet när jag läste den. Jag vill uppleva den känslan igen. Han skriver så satans fint. 

Ge mig nånting som får mig att känna, något, vad om helst. Jag känner något nu och jag tror att det är bättre än att inte känna något alls. Även om känslor är jobbiga och ibland ohanterliga. 

tankar och skrivande

Har tänkt länge att jag vill skriva mer. Jag har skrivit lite under skoltiden här, men inget som jag kommer vilja lägga ut här. Jag ska skriva mer, jag borde verkligen skriva mer. Jag märker verkligen hur mycket jag tycker om det. Det lättar lite på mitt hjärta och hjärna att skriva precis vad jag känner. Dock kommer jag kanske aldrig skriva alla tankar jag har och sedan lägga upp här utan här kommer bara en liten bråkdel när jag inte vet vart jag ska ta vägen med texten. Nu för tillfället funderar inte min egna dator så lite svårt att skriva skit o sen spara där. Dock har jag ett långt jävla personligt dokument på gullis dator, jag hoppas innerligt att den fortfarande är kvar där. Det var så obeskrivligt skönt att skriva det där, orden bara flödade och mina fingrar skrev. Jag lyssnade på hög musik och var ensam på rummet. Det var en riktigt skön dag. Nu sitter jag i vårt redigeringsrum på skolan och lyssnar på musik och skriver här. Det blir inte riktigt samma känsla att sitta här dock. Det finns så mycket tankar i mitt huvud just nu så jag vet bara att antingen skriver jag ner all skit i ett word dokument och sparar på min hårddisk eller så får någon vara bollplank och lyssna på all skit jag vill få ur mig. Vi får se vad det blir. Det bästa vore att få göra båda. 
Jag bara måste diskutera kärlek och människor och att man på något sätt väljer vem man vill vara. Vem vill du vara? Vem vill jag vara?