när de vanliga inte dög

Du var den extrapappan jag ville ha. Den som alltid ville spela spel med mig eller spela fotboll eller badminton. Jag älskade att sova över hos er, jag fick så mycket uppmärksamhet. Jag vet att du älskar flingor lika mycket som jag gör och det var helt fantastiskt att kunna välja mellan alla era olika sorter hemma och sedan sitta tillsammans vid tvn på kvällen. Ni har allid varit oss väldigt nära och det är alltid roligt att träffa er, ni är alltid sådär väldigt glada och positiva och det har alltid smittat av sig på mig. Jag minns hur era gamla lägenheter såg ut som ni bodde i förr. Jag minns konstiga saker jag gjorde i någon av dem. Jag ritade i någon av era biblioteksböcker och ni blev lite sura på mig. Jag stoppade in pärlor i nyckelhålen på er byrå när jag hade tråkigt. Jag gick in på toaletten och öppnade ditt smyckesskrin och tittade sedan på allt fint som fanns där. Jag kan verkligen inte svara på varför det blev så, jag gjorde det aldrig för att vara elak, jag tror bara jag var uttråkad. Jag köpte ett par rullskridskor i en leksaksaffär som sålde gamla leksaker och åkte runt i hela er lägenhet. I samma leksaksaffär köpte jag även den finaste snobbendockan jag någonsin sett. Jag har den kvar hemma och den är fortfarande lika fin i mina ögon som den var då. Jag minns hur du var min lekpappa och ibland köpte ni leksaker till mig även fast jag inte fyllde år. Jag kunde gå med dig i leksaksaffärer i timmar och visa vad jag ville ha och vilken bratzdocka jag nu tänkte köpa. Du var aldrig negativ, även om jag redan hade massor med bratzdockor hemma. Det känndes skönt när du catrin ofta frågade mig om jag tyckte om någon kille, och det gjorde jag oftast men det var inget mamma tänkte på att prata med mig om. Det var skönt att någon gjorde det. Tog upp sånt där som mamma alltid glömde, det var du bra på. Jag vet hur ni alltid har funnits där för mig. Jag minns när ni sedan fick egna barn och jag visste vilka bra föräldrar ni skulle bli. Jag fick nu inte längre lika mycket uppmärksamhet, men jag vet att jag alltid kommer vara Louise för er. Just nu saknar jag er och jag vill verkligen träffa er snart. Jag kan komma och sova över någongång så kan vi laga någon god mat och hyra någon bra film och äta flingor. Morbror och Catrin 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0