denniskorv -

gnäll

Det är hit jag ibland vänder mig när jag är arg,ledsen, vilsen och kanske har gett upp hoppet. När jag inte orkar spotta ut mina tankar på någon, som ibland bara låter som ett jävla elende. När jag spottat ut det här så är det något som lyfts från bröstet. Det är så skönt att bara kunna göra det. Så nej, så jäkla dåligt är det väll inte här hela tiden. Men ibland känns allt bara så jobbigt och meningslöst. Just nu finner jag ingen ork och inget hopp. Jag vill ha någonting att se fram emot, något att längta till. Det har jag inte nu, och det måste jag minsann fixa.

Jag är så förbannat trött på att söka jobb, jag vägrar. Det slog mig att jag tror inte jag har handlat på en vecka.. .

En röst försöker säga vad som kan få lite av denna ångest att försvinna, den försöker hela tiden övertala mig. Men det ska inte vara så. Du ska ta det när livet känns lite enklare, du ska ta det när du har det du vill och plötligt så dyker personen från ingenstans upp som bara passar in där så jävla bra. Det ska inte va något du inte kan klara dig utan. Du ska inte ha den personen nu säger en annan lite tydligare röst. Du får inte. Det kommer så småningom. Fixa ditt egna jävla liv först och främst. Först och främst. Fattar du det. Den ska bara passa in där av ren tur. Du ska inte behöva trycka in den där pusselbiten bara för att du vill att den ska sitta där. Snälla ta tag i ditt egna jävla liv istället. Det är bara du som kan göra något åt det. Jag känner mig som en jävla lipsill som bara sitter och klagar och tror att den har det så jävla dåligt fast att den inte har det, nej. Jag vet inte vad som har hänt men någon ledsen själ har bara slagit sig ner hos mig en stund. Men den får för fasen inte stanna där allt för länge, det ska jag se till. Jag lovar.

2014-01-16 @ 23:30:00 Tankar

Kommentarer

Postat av: fiskmås

Låter lite som mig i sista året när jag bodde hos carin. Hadde ingen andledning till att känna mig ledsen o ensam med paniken och gråten i halsen att vara helt orkeslös. Efter att jag tänkt tillbaka på det tror jag på fullaste allvar att den deppiga perioden var ett tillbaka slag av att alltid envisats om att "jag är den där ständigt glada tjejen" och "jag är starkare än såhär!" och på så sätt skjutit upp alla tårar och minsta lilla jobbiga känsla. Så att allt som var "förträngt" bara blev för mycket en dag och började läcka ut som sedan tog över o drog ner mig i ett mörkt hål i marken.
Om du är i liknande tillstånd så kommer det kännas tungt och jobbigt till en början. Du behöver bara ge dig själv tid och acceptera att du mår som du gör och att lära sig se det lilla fina som man vanligtvis inte tänker på. Att inte hålla inne de där jobbiga utan att lära sig slappna av och ta in det, bearbeta det för att sedan kunna släppa taget och le.
för du vet att du har så många runt dig som älskar dig även om du inte längre träffar dom ofta. kramar och en massa kärlek! <3

Svar: ja, det känns bara tufft just nu. Har aldrig kännt mig nå här nere så pass länge så jag börjar ju undra vad fan detta är. Jag vet en del det kan bero på och det är krångel med jobb, ångest för framtiden osv. Men vissa dagar känns det ganska bra och andra är det inte alls bra. Men jag ska försöka ta ur mig det här, jag kommer göra det, jag vet bara inte exakt hur jag ska bära mig åt. Det värmer att du skriver så långt till mig, jag förstår att du verkligen bryr dig, och det värmer ganska mycket ska du veta. Saknar dig älskade Amelia. <3 Du är en sådan fin vän

Louise

2014-01-26 @ 20:31:05

Trackback