Den här stan gör mig galen. Det är upp och ner. Underbart och skit. Ångest och eufori. 

Den här stan får mig att känna alla känslor tusen gånger starkare. Jag vet inte vad som händer med mig men jag är inte den jag en gång var. Jag förstår inte om jag kommer bli som förr när jag kommer hem eller om jag är förändrad för gott. Jag förstår inte hur denna resan helt plötligt fick mig att ändra åsikter om saker jag inte förr kunde förstå hur någon kunde känna. Hur någon kunde känna en sådan stark kraft av närhet, och den känner jag nu starkare än någonsin. Jag kan inte hantera att vara ensam längre, men förr var det något jag älskade. Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör här, fast att jag inte borde. Vad är det som händer? Vad tänker jag och vad känner jag egentligen? Det är så jävla svårt, jag vet knappt någonting längre. Tankar om framtiden knackar på varje dag, och jag har kanske kommit ett steg närmare vad jag faktiskt vill göra någongång. Min kropp vill bara kasta mig i armarna på första bästa som verkar bry sig om mig, fast att det kanske inte riktigt var sant. På ett vis önskar jag att jag kunde vara ensam som jag kunde hemma, och trivas i mitt eget sällskap. Jag kunde känna att jag behöver ingen annan just nu. Har har de jag vill ha i mitt liv för tillfället. Nu känner jag mig bara så jävla ensam och sällskapssjuk. Det är en ny stad, ett nytt boende, nya vänner, nytt jobb, ändå så känns dagarna likadana. Alldeles just nu vet jag inte riktigt vad jag gör här. I mitt huvud finns en stor bubbla av skit, av ord, av ångest, av längtan, och av saker jag inte kan urskilja. Jag känner mig rastlös, och borde därför absolut inte åka hem. Jag vill inte hem. Men jag vill inte vara här heller, precis just nu. Imorgon kanske det känns bättre, men livet här är som en jävla berg och dalbana, aldrig kan det få vara nog, kan det få bara bra någon gång. 

Desto äldre man blir desto mer inser man hur jävligt livet kan vara. Man inser samtidigt hur mycket man verkligen uppskattar saker som betyder mycket för en och som man känner är viktigt för att man ska kunna leva ett bra liv. Just nu känns det bara som att jag jobbar, sover, äter och träffar evelina... Jag hatar att jag är så trött hela tiden så den tiden jag är ledig orkar jag knappt hitta på så mycket. Nu i December har det varit väldigt mycket jobb och jag har fått tider som egentligen passar mig med tanke på att jag är så morgontrött, MEN jag hinner ju fan ingenting. Jag har köpt en julklapp och funderar på hur tiden och pengarna ska räcka till. Jag är orolig för hur (liten) nästa lön kommer vara med tanke på hur mycket jag har jobbat, tjänar kanske inte sådär bra som man kan tro att alla gör i Norge. Jobbet är i alla fall roligt och utvecklande, och det var något jag verkligen ville ha. 

Jag känner mig ensam och har hemlängtan som fan just nu. Är orolig för hur jag kommer känna över att åka hit igen och inte ha en aning om NÄR jag ens kan åka hem igen. Har också ångest över hur jag ska bli av med mitt rum så jag kan flytta in hos Ulrika, och känna mig mindre ensam. Jag har märkt mycket vad jag är för en människa sedan jag flyttade hit. Mycket ensamtid visar vad jag saknar att göra och saknar att ha hos mig. Jag känner mig ensam om nätterna, och vill helst inte sova ensam, även om det får gå. Så känner jag oftast inte hemma, så jag vet inte riktigt varför det är så här. Det finns så mycket ord som bara ständigt dunkar i mitt huvud om dagarna, på lunchen, på väg till jobbet, om kvällarna, om nätterna. 

Jag vill hitta någonting som kan ersätta det där jag saknar här. Jag vill hitta någonting som kan få mitt huvud att sluta traggla minnen och saker jag tydligen behöver, och känner mig tom utan. 

Jag har bestämt att jag ska låna en del böcker och sätta mig in i dem istället, och kanske försöka börja spela lite gitarr igen. Och dessutom skriva här mycket oftare. Det är så jävla skönt att ventilera huvudet ibland. Det känns som att lite av det jobbiga försvinner. Det är så mycket som finns i mig som bara vill ut, bara massa svammel känns det som. Jag vill hitta på något som får mig att tömma huvudet lite för en stund. Gå ut och dansa eller vad som. Som får mig att vara vilja vara här och nu och får mig att känna mig oändlig. 

 

det finns inga superhumans. Inga supermänniskor. Alla kan känna stress, alla kan göra fel, alla kan bli sårade. Ibland känns det som att folk inte alltid tänker på det, jag har inte alltid tänkt på det. Nu tror jag att jag tänker på det mer, efter att jag fick en kommentar när jag stod i kassan som verkligen kändes. Då tänkte jag, varför ens säga något sånt? Han vet inte hur mycket jag har kämpat och hur mycket jag försöker och så kommer han där o trampar mig ordentligt på fötterna, varför kasta ur sig en dum kommentar till en ung tjej man inte vet någonting om? Varför? Ja som mina jobbkollegor sa, vissa människor är inte födda med snällgenen. 

Jag märker hur lite det känns som jag lever, det känns som att jag nästan bara jobbar äter och sover, även om jag inte jobbar mer en vanlig svensson? 

Det var så längesedan jag gjorde ett inlägg nu. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så faktiskt, men här kommer lite update. 

Jag bor just nu i Oslo i ett kollektiv med andra svenskar. Jag har varit i Oslo sedan slutet av augusti men jag har inte bott här hela tiden utan har bott på lite olika ställen. I detta kollektivet flyttade jag in i första oktober och det känns riktigt skönt att ha ett eget rum, vilket jag inte har haft när jag bara haft tillfälliga boenden. 

Det har varit som en bergochdalbana hela vistelsen i Oslo, och än är det inte stabilt vill jag säga. Jag har precis kommit igång riktigt med jobb, så just därför har jag inte ens fått min första lön än. Därför är det lite jobbigt när man måste betala hyra, mat, mobilräkning, pendelkort och andra utgifter. Dock tror jag att första lönen kommer relativt snart, hurrey! Jag jobbade först för ett bemanningsföretag där jag fick rycka in som vikarie på olika dagis, någon dag fick jag hoppa in och jobba i butik när de inte hade dagisjobb de kunde ge mig. Desvärre blev det inte alls mycket jobb och ingenting man kan klara sig på så jag bytte företag och nu har det verkligen kommit igång. Planen när jag åkte hit var inte alls att jobba på dagis, men nu gör jag det och tycker det är svinkul! Jag har sökt så mycket olika jobb här så jag har ingen riktig koll på allting. Nu är det så att nästa vecka börjar jag jobba deltid på ett kafé där de även serverar lite lättare mat, det ligger i ett köpcenter. Kaféet har mycket hälsosamma alternativ och det verkar som ett kanonställe att jobba på för just mig! Dock är det lite trist att det är deltid men jag ville verkligen jobba där och jag är superglad att de faktiskt ville anställa mig. Eftersom jag trivs så bra på dagis kommer jag försöka att kombinera dessa, men vi får se hur det går. Allt är inte det lättaste. 

Visst så saknar jag att vara hemma faktiskt, det kan vara för att jag nästan åkte hit helt själv. Jag åkte inte med någon jag känner bra i alla fall, vilket är anledningen till att jag längtar hem ibland. Jag ska försöka komma hem ibland på helgen och ni som vill får gärna komma och hälsa på mig! Mamma har redan varit här och det var så skönt. Dock så märker jag hur jag trivs att vara ifrån mamma också när man får träffa henne haha. Ja, man är ju ändå 19 år gammal, vilket känns rätt ruttet här i Oslo. De flesta uteställena är det minst 20års gräns på och vill du jobba på resturang måste du nästan alltid vara 20 år, eftersom att du inte får servera alkohol annars. 

Det har varit väldigt jobbigt att komma dit där jag är just nu med boende, jobb, norskt telefonnummer, norsk bank och med några nya ansikten från Oslo. Det är defenetivt inte så att man bara kan "åka till Oslo och få jobb". Helt fel, men visst jag skulle aldrig sitta hemma och ha eget boende och jobba med något jag är intresserad av. Inte en chans. Inte som 19 åring som har gått Samhäll-Media. 

Nu tänker jag försöka lägga upp lite bilder sedan vi flyttade från calle, vilket nog var senast ni fick se bilder från Oslo. Så det kan bli lite blandat. 

Men jag hoppas på att den bästa tiden här har jag framför mig just nu, vissa dagar har bara varit riktigt jobbiga och det är ganska ofta man har riktigt tråkigt här. Det är inte lätt att hitta på saker i en främmande stad utan sina vänner och familj och nästan utan pengar haha. Vi får se när jag kommer hem, jag har inte bestämt något än, vi får helt enkelt se vad som händer. 

 

Tänkte förresten byta bloggnamn idag, vilket jag har tänkt på alldeles för länge, så får jag veta på att det inte går. Vad i självaste faen! Då är jag tvungen att göra en helt ny blogg, och palla det just nu säger jag. Näe. 

 

 

 

 

 

Tänkte bara kolla så alla visste lixom ...

Var hemma i Växjö hela förra veckan, var så skönt att bara släppa krångel, stress och jobbsökande för ett slag. Även om det inte bara var goda nyheter så var det behövligt. Var riktigt gött att jag slapp åka tåg eller buss utan fick skjuts av en kille från Oslo hela vägen till Växjö. Var så kul att träffa dem jag bryr mig om. 

 

 

Hejhej! Idag har jag inte orkat göra någonting. I lördags kom en ny tjej som ska bo här som heter Mimmi och är jätte go och idag kom en tjej som heter Ulrika. Känns rätt kul att vi är fyra stycken 19 åringar plus Calle. Vi har pratat massa och pratat stjärntecken, vilket var väldigt spännande. Allting känns fortfarande ganska flummigt och osäkert men spännande på samma gång. Käkade tills vi höll på att spy igår på Friday's, vilket är en svingod resturang. Det godaste är oreo shake, att vi inte har det i Sverige fattar inte jag. På torsdag har vi varit i Oslo i två veckor, kan man säga. Känns dock som mycket längre, och som jag har känt alla mycket längre. Sprit, ciggaretter och kött är ofantligt dyrt här. Så känns rätt ovärt att gå ut på krogen och att äta mycket kött. Vi får se hur vi underhåller oss, men någon dag ska jag försöka hitta något trevligt ställe och ta mig en drink (som inte har 20års gräns). Förstår inte hur skillnaden kan vara så stor mellan vissa saker i Norge, tycker knappt jag är utomlands lixom. 

Nu fick jag ett sånt där bloggryck jag kan få ibland med gämna mellanrum. Nu vill jag bara skriva och lägga ut fina sommarbilder. Jag ska väll försöka få någon slags ordning på det hela och börja från min student ungefär och sedan framåt... 

hejhej. Jag har inte bloggat på länge nu och det vet jag. Det har bara inte blivit så. 

Sedan jag skrev sist har jag varit på studentfest nere i ystad, jag har sett 30 Seconds to mars i Stockholm,

jag har varit på bråvallafestivalen! grymt vart det, sedan har jag varit hemma några dagar och inte gjort så mycket. Tittade även förbi Säljerydfestivalen någon dag. Sen har Felix från Bråvalla kommit ner till mig i en vecka. Vi har mest varit i stugan där vi mest åt god mat, grillade, myste, tittade på film och badade. Riktigt mys. Sen åkte jag upp till honom i Eskilstuna och bara var med varandra en vecka till. Efter det åkte jag o felle lite husbil till varberg och såg Håkan Hellström, sedan fortsatte vi till Göteborg för shopping och en dag på Liseberg.

Nu sitter jag ensam hemma och ah, känner mig ensam 

Nu har jag ångest för vad som ska hända sen. Ja, efter sommarlovet, med allting. Vi får se. Allt löser sig på ett eller annat vis. 

Har inga särskilda planer nu förutom att jag och felle ska se gyllene tider den 7 Augusti. Annars är det fritt fram för spontana utflykter. 

 

Nu tänkte jag försöka hitta lite bilder som kan vara fina att ha här. 

 

Mycket på gång nu, och har så mycket bilder jag velat lägga upp men sen har det inte blivit av ändå. 

Bilder från bal, student och 19 års fest och säkert något mer intressant. 

Tyvärr dröjer det nog ett tag till. Imorgon är det midsommar och då åker jag till stugan, sen ska jag på studentfest och på måndag blir det bråvalla festival i Norrköping ända till söndag. och då kommer det definitivt finnas galna bilder jag tänker lägga upp. Så håll ut till tidigast nästa söndag!

 

 

Ha det fint!

 

                                             

 

 

 

 

 

varför känner jag så många opolitliga jävlar? 

lägg ner. ta er i kragen och gör något som betyder något. annars gör det väll antagligen inte det så, skrew u. 

Vi hade bestämt länge att vi skulle göra langos hos Amelia någon gång snart och tillslut blev det av. Det blev otroligt gott och vi gjorde dessutom efterrättslangos med glass och bär på vilket också satt fint. Vi satt mycket ute i solen och läste varsinn bok med en tekopp i andra handen. Det är tur att man kan ta en paus från det jobbiga i livet och bara leva ibland.

Ni ska veta att det är sjukt värt att göra langos hemma. Inte svårt heller! 

 

 

har lust att blogga lite nu men vafan jag har plugg jag måste göra. Tänkte att jag skriver lite nu så lägger jag in någon bild senare. 

Jag fyllde år i fredags, 17 Maj. Gick ut och åt med pappa och fina vänner på kafé deluxe. Åt makalöst god mat, en otrolig matkoma väntade. Senare gick vi ner till ett supermysigt ställe vid sjön och eldade och drack vin. Vi fick också höra kent på gitarr, vilket var så fint. Kissade i en båt. Funderade på att dygna med gick hem ändå. Hade en grym dag, med grymma människor. Tack för att ni är världens bästa! 

Fick en renovering av vinylspelaren så nu funkar den finfint. Har redan spelat massa Gyllene tider, Fleetwood mac och Phil Collins. Imorgon kommer förhoppningsvis en 30 seconds to mars tröja på posten också, wey! 

Dessutom har jag äntligen börjat läsa Marilyn Mansons bok, "den långa vägen ut ur helvetet". Har läst ungefär halva på två dar, jag är helt fast. 

Så äre att ha en mor innesluten i en såpbubbla. inse att allting behöver inte skrivas på en lapp. 

På vägen hem i det fina vädret idag var jag så lycklig. Ni vet en sån där dag man inte vet riktigt varför. Jag tänkte att ingenting kan förstöra mitt humör idag. Ingenting. Fast jo det kunde det. Så otroligt jävla trött. 

Var på praktik i Malmö för nån vecka sedan på ett mysigt fik i emporia. Jag tänkte ta bild på allt jag smakade men det gick sådär. Här är en del