Var hemma i Växjö hela förra veckan, var så skönt att bara släppa krångel, stress och jobbsökande för ett slag. Även om det inte bara var goda nyheter så var det behövligt. Var riktigt gött att jag slapp åka tåg eller buss utan fick skjuts av en kille från Oslo hela vägen till Växjö. Var så kul att träffa dem jag bryr mig om. 

 

 

Ni finns där när ingen annan gör det. Ni kommer finnas där så länge jag ber er att göra det. 

När allting känns riktigt skit så finns ni alltid där för mig. Ni får mig att vilja kämpa, på något vis så övertalar ni mig att jag klarar allt. På samma sätt som ni har kämpat för att komma dit ni är idag. Att lyssna på er underbara musik får mig att försvinna och glömma verkligheten. Jag blir helt uppslukad och fylls av kämparglädje. Jag vet inte vad ni gör med mig men jag vet varför jag älskar er så mycket varje gång ni får mig att känna sådär. Jag vet inte om något annat kan få mig att bara glömma allting så fort samtidigt som jag fylls av en musik som betyder så mycket för mig. När jag famlar i mörkret plockar ni upp mig och övertalar mig att jag kan uppnå mina drömmar. Jag vet inte hur det kommer sig, men det känns precis så. Hela min kropp fylls av underbara ljud och låter mig segla iväg. Jag vet inte hur jag skulle hanterat det jobbiga utan er, antagligen på andra sätt, men ni hjälper mig när jag inte vill prata med någon. Mina problem känns så små och obetydliga helt plötsligt och allt känns möjligt. Era texter är magiska och får mig att verkligen tro även om allt kändes meningslöst och omöjligt från början. Era texter är utöver det normala och får mig att upptäcka något nytt. Jag är så glad att jag har er och att ni ger mig precis vad jag behöver, det är kanske därför ni är så speciella för mig. Det är svårt att förklara exakt varför ni får mig att känna så, men ni har lyckats och det känns så fint. Jag förstår inte hur ni, ända från första början fångade upp mig bara sådär. 

 

- I need a new direction, cause I have lost my way. All we need is faith. 

This is a fight to the death. 

 

och som Erik brukar säga, det händer ju nånting i alla fall. Man har ju inget tråkigt liv... 

 

 

 

 

 

 

Ni spottar ur era liv på mig, varför gör ni det? 

Alla vill ha någon som lyssnar såklart. 

Är det inte tid att tänka på vem som lyssnar då. 

Lyssnaren kanske också vill att någon lyssnar då och då. 

Det är mörkt och kallt även fast det är tjugotre grader. 

Staden känns främmande för mig, men jag vill ändå inte åka hem. 

Det finns ingenting hemma, egentligen ingenting här, men snart gör det de. 

Ni gör mig besviken men när jag inte är hemma gör ni mig glad.

Jag letar efter någonting som känns, någonting som betyder något. 

Du känns, och du betyder någonting. Det är fan en jävla tur. 

Jag har tänkt, varit pressad. Nu när allt är lugnt får jag tråkigt. 

Det lär kanske är möjligheternas land, men det lär dröja innan vi kan andas ut. 

 

 

 

 

 

Hejhej! Idag har jag inte orkat göra någonting. I lördags kom en ny tjej som ska bo här som heter Mimmi och är jätte go och idag kom en tjej som heter Ulrika. Känns rätt kul att vi är fyra stycken 19 åringar plus Calle. Vi har pratat massa och pratat stjärntecken, vilket var väldigt spännande. Allting känns fortfarande ganska flummigt och osäkert men spännande på samma gång. Käkade tills vi höll på att spy igår på Friday's, vilket är en svingod resturang. Det godaste är oreo shake, att vi inte har det i Sverige fattar inte jag. På torsdag har vi varit i Oslo i två veckor, kan man säga. Känns dock som mycket längre, och som jag har känt alla mycket längre. Sprit, ciggaretter och kött är ofantligt dyrt här. Så känns rätt ovärt att gå ut på krogen och att äta mycket kött. Vi får se hur vi underhåller oss, men någon dag ska jag försöka hitta något trevligt ställe och ta mig en drink (som inte har 20års gräns). Förstår inte hur skillnaden kan vara så stor mellan vissa saker i Norge, tycker knappt jag är utomlands lixom.